Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
varit äfven till Skatelöf och utlofvat en riksdaler åt den,
som kunde förråda honom åt dem. Då nu folket kom
från kyrkan, uppenbarade Wivallius sin lägenhet för några
bönder, som han mötte, och bad dem att skaffa honom
en häst för att fortsätta flykten. Bönderna låtsade sig
vara härtill villiga och bådo honom stiga i en ekstock,
så skulle de ro honom till prestgården. Wivallius steg
i, men beslöt att vara försiktig. Han lade sig därför
ned i båten och låtsade sofva, så att han kunde lyssna
till deras samtal. Då hörde han dem skratta och säga:
»är icke denne en dyr fisk» och andra sådana
yttranden, som röjde deras afsikt. Wivallius höll sig stilla,
tills dess att de kommo i land, men då begynte jag,
berättar han, »att något skarpare tala vid de goda
bröder och förnam då, att de ämnade föra mig till en kyrka,
där de danske sutto och drucko».
Hur han redde sig ur denna brydsamma belägenhet
— om genom sin vältalighet eller genom något knep —
berättar han ej, men fasttagen blef han icke, utan
fortsatte flykten norrut, oförskräckt och tilltagsen som
vanligt. I Hallaryd råkade han midt upp i ett större
bondbröllop, som hölls af arrendatorn Knut Matsson och
Elisabeth Eriksdotter, hvilken nu för andra gången trädde i
brudstol. Och Wivallius tog sig häraf anledning att
uppvakta brudparet med en lyckönskningsdikt — på
latin, men som icke dess mindre, eller kanske just där-
8 Se hit ek. En äfventyrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
