Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resan till Norrköping förefaller emellertid hafva
medfört en besvikelse, och »hans utvalde vän» — troligen
en gammal studentkamrat från Upsala — tycks icke hafva
varit så glad åt återseendet, som Wivallius väntat. Den
stackars vagabonden nödgades därför fortsätta sitt
kringirrande och begaf sig från Norrköping till sin gamle
gynnare, presten i Krokek, som tyvärr ej var hemma.
På prestgården lämnade Wivallius därför kvar ett bref
till honom, i hvilket han bl. a. nämnde, att han lät sin
dräng — den danske soldaten, som flytt med honom —
stanna kvar i Krokek, »att I af honom alla
omständigheter kunnen erfara. Jag tackar Eder för allt godt och
att I min kjortel ännu så väl förvaren. Sådant skall
jag berömmeligen ihågkomma, så länge jag lefver. Nu
drager jag till Upsala till min frände Wallius, och
hoppas jag att få tala med Hans Fursteliga Nåde
Pfaltzgrefven om några saker samt att få någon penning, så
mycket att jag kan lösa kjorteln igen och eljes reparera
min habit». Öfver Nyköping fortsatte han resan till Wivalla.
Om — yttrade han kort därefter — »mina herrar
rätteligen visste, hvad motgång, hvad fattigdom, hvad elände
jag fattig karl hafver utstått, förrän jag kom kring det djupa
moraset hem till Wivalla igen, så skulle de sannerligen
undra, att jag nu sitter här och de skulle också
sannerligen förbarma sig öfver mig.»
Mottagandet på Wivalla, där styffätiern satt såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
