Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Smedjegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig
bref, både stora och små; »somliga voro med stora
signeter och somliga med små signeter förseglade». Han
vandrade alltid på hemliga byvägar och föreföll som en
man, som visste åtskilligt mer än folk i allmänhet. Då
han fått veta, att Magdeburg fallit, hade han slagit till
ett skratt, och då Ericus frågat om orsaken, hade han
svarat: »får du dricka af min flaska, blifver väl också
du glad öfver sådana tidender.» I Håtuna socken hade
han först tömt en bägare för påfvens välgång, och
därefter hade han och Ericus druckit brorskål. Ericus hade
sedan fått smaka på hans flaska och hade därigenom
blifvit liksom »ursinnig och förvänd», och i skären »hade
han varit liksom uti brinnande elden». Med sig förde
denne hemlighetsfulle strykare några slemma paskiller,
hvilka han bedt Ericus kasta ut på vägen. Ericus var
därför öfvertygad om, att hans besynnerlige stallbroder
var hemlig jesuit. Närmast kom denne från Köpenhamn,
hvarifrån han hade ett pass, utfärdadt af en bland
professorerna. Han var klädd i svarta kläder, svart hatt,
stöflar med sporrar, kappa och våtsäck. I handen hade
han en dolkkäpp och vid sin byxesäck en dart. Men
trots detta noggranna signalement lyckades man aldrig
få tag i den mystiske Andreas Anundi.
Dess skarpare ansatte man den halfrubbade Ericus
Petri för att förmå denne att angifva andra förmodade
medbrottslingar. Den förste han då nämnde var Wi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
