Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Smedjegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
vallius. Andreas hade, berättade han, åtskilliga
stallbröder, »hvilka skola i några besynnerliga städer hafva
deras sammankomster». .Af dessa stod Wivallius, som
Ericus ej kände, Andreas Anundi närmast, och Andreas
hade kallat honom sin »svurne broder». I maj hade
de träffats i Småland och kommit öfverens att
»korrespondera tillhopa». Båda hade ärnat begifva sig till
Stockholm, men vid Olofsmässan skulle de träffas i
Västergötland för att gemensamt draga till Danmark —
något som för Wivallius’ vidkommande förefaller mycket
litet sannolikt.
Denna bekännelse afgaf Ericus Petri genast. Då han
sedan underkastades tortyr nämnde han äfven flera andra
sammansvurna, såsom den nyligen aflidne Torsten
Lindersson, hvilken förut varit Sigismunds anhängare,
höfvits-mannen Sven Svenson, fogden Bengt Larson, jesuiten
Matthias Schalon m. fl. Särskildt tyckes man hafva varit
rädd för Schalon, och redan i augusti föregående år hade
man låtit »inquirera här i staden efter en benämnd
Schalon» samt efter en finne vid namn Thomas Lock, som
också misstänktes vara jesuit och från Holland hemligen
hafva inkommit i riket. Men någon sammansvärjning
var tydligen icke å bane, och såsom Gabriel Oxenstierna
kort därefter skref till sin broder, var det endast
pinbänken, som förmått Ericus Petri att angifva de nämnda
medbrottslingarne. Men det hjälpte honom icke. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
