Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Smedjegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
klokt nog, att det kunde man göra på många sätt. Men
— förklarade man frågan — icke på något »gement
sätt», utan genom någon »besynnerlig konst». Han
svarade: »Practica est multiplex, om man skulle praktisera
därefter. Spordes, om han icke hade lofvat konungen
i Danmark att tända eld på skeppen för Hamburg.
Svar: det hade han icke gjort.» Han uppmanades då
att bekänna och »icke stå och svatsa för dem», men
Wivallius tackade blott de gode herrar för en nådig
förmaning, men nekade fortfarande enständigt till att något
hafva stämplat mot Kungl. Majestät och fäderneslandet.
Man ansatte honom ock om hans religion och frågade,
hvad han egentligen var. Men han svarade: »en god
lutheran, som ock han hoppades salig blifva sola fide.»
Därpå spordes, hvarför han så länge kvitterat sitt
fädernesland, och härpå genmälte han, att han ville skaffa
sig praxis, bese främmande land och nationers seder,
däraf förfara, huru sakerna förrättas och sedan dess
bättre tjäna sitt fädernesland. Möjligen hade han också
på grund af bristande bevisning blifvit frikänd för den
anklagelse, som varit anledningen till hans häktande,
men olyckligtvis möttes han strax efter tillfångatagandet
af en ny. Då han flydde från Kristianstads fängelse,
hade han ej kunnat förneka sig nöjet att håna sin värste
vederdeloman, den »ogudaktige fogden» Henrik Jensen,
som varit hans åklagare. Jag undrar, skref han till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
