Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Smedjegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
hade äfventyraren nog äfven denna gång listat sig igenom
rättvisans garn.
Själf begagnade han naturligtvis fängelsetiden, medan
man väntade på papperen från Danmark, till att stämma
opinionen till sin fördel. Han medgaf, att han varit
obetänksam, men, mina herrar, skref han, jag menar,
att lika omöjligt som det är att mot naturen blifva
gammal, förrän man varit ung, lika besvärligt är det att
blifva förståndig, spak och stilla, förrän man en gång
rasat ut, det må vara litet eller mycket, i sin ungdom.
Därför bör man ock förfara nådigt med en kvalificerad
ung person liksom med en ung häst af god art. Springer
denne än några skacklor sönder, blifver han dock till
sist god och många penningar värd.
Wivallius utvecklade också alla sina »kvaliteter»: sin
för denna tid troligen enastående språkskicklighet, sin
poetiska talang — den utan tvifvel största, som vi då
ännu haft — och sin konstnärliga begåfning. Han var
nämligen en mycket skicklig ritare, hvars alster tyvärr
så när som på två försvunnit, och af denna talang, som
i det dåtida Sverige nog också hörde till sällsyntheterna,
begagnade han sig för att vinna gynnare. Det nyss
citerade brefvet slutade han också med en begäran, att
»jag måtte få hit i mitt fängelse ett halft ark rent, fint
pergament och andra requisita, så vill jag med pennan
utrita Hans Kungl. Majestäts konterfej och hela detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
