Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Smedjegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
hos sådana, som voro högre ståndspersoner än jag. Om
deras förstånd och lärdom kan jag ju ej döma. Men i
den stolen, där jag stod, kommo unga drängar från hofvet
att stå, och jag förmenar visserligen, att jag så stor
experiens hafver som de. Samuel Pålsson själf bad mig
gå in i stolen näst framför honom, det jag ock gjorde.
Jag hoppas visserligen, att deras Härligheter hålla mig
lika värdig som mina gamla condiscipuli i Upsala, som
stodo mig närmast. Skulle jag hafva stigit ned till
pojkarne och drängarne bak i kyrkan, så hade jag haft ett
stort degradement.
En förnämlig plats i kyrkan betydde mycket för
1600-talets människor, men som det tyckes fick Wivallius
icke något större obehag af sin honetta ambition, och
han fortsatte såsom förut att korrespondera med rådet
om sina vedervärdigheter. Här är nu — skref han —
en stor vinter för dörren och en än starkare tillstundar.
Men här är så illa fatt, att jag ingen eld kan hafva, ty
pipan är igenmurad. Jag måste lida antingen en
outsäglig frost eller hvar dag en sådan rök, som om jag
låge uti ett pörte. Och därtill är ett så fördärfligt os,
så jag fruktar icke allenast min syns och mina ögons
fördärfvande, min hjärnas och mitt förstånds perturberande,
utan ock att jag snart blifver såsom Job var, ty blodet
coagulerar så af köld och brännande rök, att jag fruktar,
att min hälsa förminskas. Jag törs för höfliga öron ..mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
