Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Processen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
vädjan till vederbörande att hjälpa Wivallius »ur
banden » och med hennes försäkran, att hon hade honom kär,
fast han ej var född af adelstånd. Men — låter han henne
tillägga — Gustaf Adolf hade ju makt att honom därtill
»promovera».
Som man ser var Wivallius vid ett briljant lynne — icke
minst i känslan af sin öfverlägsenhet både på svenska
och latin öfver den stackars tysken, som var hans
vederpart, och denne fick också tillräcklig lektyr till den
nästa rättegångsdagen, den 6 april. Boktryckaren
började då med att förklara, »att han icke hade förmodat
att hans principals vederpart skulle blifva tillåtet att så
vidlyftigt saken agera», och det föreföll honom, som
om den anklagade ville vände det hela till »en
come-dia». På detta befogade inlägg svarade Wivallius
naturligtvis med ett längre tal, och skedde — säger
hof-rättens protokoll — »denna deprecation både på latin
och italienska, den man för dess vidlyftighets skull
allenast summan och dess innehåll hafver ad acta fört».
Att hofrättens ledamöter tålmodigt åhörde ett tal på
italienska, som säkerligen ingen af dem begrep, vittnade
i hvarje fall om stor välvilja.
För Ignatius Meurer, som hvarken begrep latin eller
italienska, hade Wivallius ett anförande på svenska, i
hvilket han med stöd af olika lagparagrafer yrkade straff
på Ulf Grijp. Så borde han böta fyrtio marker för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
