Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Hans Kungl. Majestäts nådiga vilja efterkomma, förrän
något vidare blifver procederadt. >
Wivallius bjöd således ädelmodigt handen till försoning.
Men att Ulf Grijp ej mottog den, var ej att undra på,
ty villkoren voro skäligen ojämna och inneburo i själfva
värket, att den bedragne skånske landtjunkaren skulle ge
med sig på alla punkter. Och detta ville han så
mycket mindre, som det nu i stället var han, som satt med
trumferna på hand. Han hade denna gång själf
kommit upp till hufvudstaden och kunde där hos vänner
och släktingar göra sitt personliga inflytande gällande i
en sak, som — om den rätt framstäldes — var en för
hela den mäktiga adeln gemensam angelägenhet. Vidare
fick han nu tydligen hjälp af sin lagkunnige broder,
under det att hans process förut förts af en okunnig
tysk boktryckare, och till sist var han klok nog att icke
längre försöka några knep, utan värkligen förete de
äkta domarna. Hans kraftigaste stöd var dock Gertrud
Grijp. Väl hade han fullkomligt preparerat sin dotter
på hvad hon skulle säga, men var sannolikt ej fullt säker
på henne och sökte därför hindra, att hon skulle nödgas
uppträda inför rätten. Lyckligt nog för Ulf Grijp bifölls
ej denna begäran, och det blef faktiskt Gertrud Grijp,
som störtade Wivallius.
Den 3 december började förhöret med henne, och
under detta nekade hon till allt, särskildt till att Wival-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
