Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
icke tagit honom fast för de misstankars skull, man till
honom hade, så hade den saken med Ulf Grijps dotter
ej kunnat upptagas». Därpå svarade Fleming: »Om
konungen i Danmark hade låtit anklaga honom för det
han bröt fängelset," så ginge Wivallius af med hufvudet.
Sade ock, att Erik Krabbe hafver mycket favoriserat
Wivallius in spe att få köpa af honom alla Ulf Grijps
gods». Men däremot invände Oxenstierna: »Om jag
haft samma vittnen som de i Danmark, så hade jag
ock fält samma dom som Krabben», och De la Gardie
fortsatte: »Till lifvet kunna vi icke döma honom». Per
Brahe, som tyckes hafva intagit en mellanställning,
yttrade då: »Det är intet tvifvel, att han är en skälm.
Men till lifvet kan han för den skull icke dömas, utan
till stupone eller att honom brännes ett märke i pannan.
Om han eljes skall hafva hustrun, bör decideras i
kapitlet». Denna mera patriarkaliska uppfattning af hela
processen blef också den segrande, och äfven Gabriel
Oxenstierna gaf sig: »Min dom är, att han skall
deporteras och vara infamis propter crimen falsi. Men vill
Danus sända hit och anklaga honom, så kunde han väl
dömas till lifvet.»
Till något resultat kom man likväl ej, utan beslöt att
till ett följande sammanträde uppskjuta ärendet. Men
redan dessförinnan hade Wivallius tagit saken i egen
hand. Han hade tydligen hemliga kanaler öfver allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
