Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 7°
berätta, om de sanningen säga vilja.» För att bereda
Wivallius större komfort tillgrep dessutom Nockeby-Brita
högst obesväradt åtskilliga af grannens tillhörigheter.
Så hade hon »till Wivallius’ behof» tagit från
Margareta Hansdotter ett bolster, två stycken lakan, ett
huf-vudbolster, ett örngott med var och en skinnfäll samt
dessutom matvaror i mängd — mjöl, malt, ärter, kål,
kött, fläsk, sill och nors »såväl som annat, som hon
behöfde». Ehuru hon hade ett ganska stort hushåll, gick
hon aldrig till torgs för att uppköpa något till husets
förtäring och underhåll, utan tog hvad hon behöfde från
Erik Larssons hustru.
Men å den andra sidan var hon icke otacksam för
denna välvilja, utan tog sig kraftigt an Margaretas
kärlekshandel med Olof Knutsson. Då Erik Larsson måste
resa ut till Håbo för uppbörden, ville han, som icke
litade mer än nätt och jämnt på hustrun, att denna skulle
följa med. Men då — berättar ett vittne — kom
Nockeby-Brita, förvägrade henne detta och sade: »Margareta,
drag inte bort, blif hemma». I följd häraf fick Erik Larsson
resa ensam, men två dagar därefter rymde hustrun och
älskaren.
Själfva flykten anordnades ock af den förfarna
Noc-keby-Brita. Den började med ett rån i Erik Larssons
hus. När de rymde — berättade sedermera Olof
Knutssons betjänt — uppbröt Nockeby-Brita skrinen med gul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
