Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
expeditionen. Underrättelsen om hans häktning kom
rådet tillhanda den 13 juni; den 22 i samma månad
begrofs Gustaf Adolf högtidligen i Gråmunkekyrkan i
Stockholm. Men trots den korta tiden hann Wivallius
dock få färdig en längre »klagodikt», som han i
underdånighet »offererade» vederbörande. Därjämte
komponerade han några visor, i hvilka han sina synder afbad
samt lofvade en sannskyldig bot och bättring. Och till
sist förskaffade han sig en hel korporation till
förespråkare. Han sände nämligen sin broder till de vid
riksdagen församlade Närkesbönderna och förmådde dem
att till regeringen inlämna tvänne böneskrifter, hvilka
efter alla tecken att döma flutit ur Wivallius’ egen penna.
I den ena åberopades dels hans ungdom, dels hans
uppriktiga ånger, dels slutligen de stora gåfvor, han af Gudi
undfått. Om man denna gång hade öfverseende med
honom, lofvade han att efter högsta möjlighet »sig
om-beflita med äreskrifter den lofliga adeln till beröm och
prydnad». I den andra böneskriften anfördes såsom
nådegrund särskildt hans nyss omtalade dikter, af hvilka
man var berättigad till den grundade förhoppningen, att
han nu skulle blifva Gudi, öfverheten och iäderneslandet
till ära, lydnad och tjänst.
Dessa petitioner af »Eders Majestäts underdånige och
tropliktige undersåtar af Närke» hjälpte dock ej den
stackars poeten. De viktiga frågor, med hvilka rege-
12 Schuck, En äfventyrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
