Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Kajaneborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
äfven här i Kajaneborg att öfverhölja de höga herrarna
med suppliker samt skref träget på några litterära
arbeten, hvilkas förtjänster, såsom han hoppades, för honom
skulle öppna fängelsets portar. Men sedan gammalt
kände de höga herrarna Wivallius’ suppliker och läto sig
därför ej bekomma. Till Wernstedt, som alltid, då han
kunde, lade sig ut för den olycklige poeten, skref Carl
Carlsson Gyllenhjelm, att regeringens medlemmar voro
med många andra saker besvärade, och man kunde dem
därför ej molestera med Wivallius’ affärer. Men hade —
skref riksamiralen — denne intet annat att förrätta, medan
han sitter fången, »må han sig i de värk öfva, som han
förmenar hafva med sig någon nytta, på det han ock
icke häller må ledas vid tiden och sitta otiosus».
Ehuru detta visst icke var meningen — Gyllenhjelm
hade ju själf pröfvat på fångenskapens lidande — låter
rådet nästan som ett hån, och inför denna likgiltighet
förefalla fångens ifver och obrutna hoppfullhet än mera
rörande. Det var många och stora arbeten, han hade
på stapeln — först ett, som var afsedt att »blidka adeln,
hvilken jag med mitt olyckliga äktenskap offenderat hafver».
Det andra var en öfversättning från franskan och det
tredje, hvarvid han lade hufvudvikten, en stor på latin
och svenska skrifven bok, riktad mot påfven och jesuiterna.
Först ämnade han kalla den Speculum Antichristi, men
ändrade sedan titeln till Svea Rikes Ringmur. Då Wern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
