Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Kajaneborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
tanke gör Wivallius så varm, att han på latin Öfvergår
till en katolsk lofdikt till påfvens ära — måhända något
gammalt poem, som han hade på lager sedan sitt
uppehåll i Polen eller Frankrike. Sedan han därefter låtit
den påflige legaten med stöd af Paulus och Bellarmin
bevisa påfvens öfverhöghet öfver kejsaren, fortsätter han:
»och nu vill jag i den tyska nationens namn igenom
några klageliga vers beveka kejsaren till fred. Men jag
spår mig själf däruppå ett sådant svar, som strax
härefter skall ställas. Dock vill jag göra mitt bästa. Hjälp
nu Gud.» Och så målar han — likaledes i en latinsk
dikt — fredens välsignelser och krigets fasor. Men
sedan han på detta sätt gjort sig till talman för »de
förtryckta evangeliska», är han genast färdig att taga
till ordet såsom motståndarens poetiska biträde. Om nu
— säger han — på detta sätt en evangelisk legat inför
den romerske kejsaren om fred och en önskelig
rolighet anhålla ville, så skulle han efter min gissning ett
sådant svar bekomma — och så följer en latinsk dikt
på mer än trehundra vers. »Sådana ord skulle väl Hans
kejserliga Majestät förvänta af den högmodige, uppblåste
påfven >! Meningen var tydligen att fortsätta denna
groteska process, men här afbrytes fragmentet. Samtidigt
arbetade han på en stor latinsk dikt om Gustaf Adolf
— ett slags epos, af hvilket endast en del af den
fjärde boken samt de inledande verserna till den femte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
