Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
tjänst och admitteras sitta vid Hans Excellens fältherrens
bord».
Att vidare redogöra för processen kan vara
öfverflödigt. Enligt sin gamla vana öfversvämmade Wivallius
rätten med »otaliga libeller, vidlyftiga protokoll, inlagda
scharteller och räkningar, acta och postacta.» Målet —
som upptager ett helt bärg af handlingar — drog ut
ända till sommaren 1648, då dom föll. De tvänne
hof-rättsledamöter, som refererade målet, yrkade därvid, att
»Wivallius, som denna aktion genom så många illistiga
ränker och illfundiga praktiker drifvit hafver», borde
dömas till att böta 100 daler silfvermynt. Detta yrkande
blef visserligen icke intaget i utslaget, men domen var
ej dess mindre förkrossande för Wivallius. Michel
Abrahamsson blef ånyo fullkomligt frikänd, och hofrätten
förklarade, att han till arfvingarna utbetalat alla arfsmedlen
så när som på 184 daler kopparmynt. Då Wivallius
under rättegångens lopp af honom redan utpressat 2,000
daler, var således arfvingarnas vinst af den sexåriga
processen 2,184 daler. Men för att utfå detta belopp hade
arfvingarna — eller väl egentligen Malin Mattsdotter —
hållit Wivallius med kost och bostad i fyra år samt
enligt den aldra lägsta — af honom själf uppsatta
räkningen — betalat honom 600 daler kontant; enligt
förmyndarnes antydan hade han erhållit öfver 1,000 daler
förutom alla extra dusörer. Wivallius hade således fört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
