Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
såg sig krigskollegiet böra gifva Wivallius’ närmaste chef,
öfverstelöjtnant Ture Ribbing, som då låg i Nyköping,
en human erinran därom, »att han nu är i Sverige
och icke i Tyskland, där annorledes sker». Ribbing var
i följd häraf nog icke den, som indignerades öfver
audi-törens små oegentligheter, och han samt krigskollegiet
utfärdade därför för Wivallius en mycket vacker
tjänstgöringsattest, som »betygade honom såsom en trogen
kronans tjänare uti kronans tjänst sig förhållit hafva».
Redan därigenom att han blifvit ämbetsman, kunde
Wivallius anses hafva återfått sin »ära», och detta var
nog också Hofrättens ståndpunkt, då den 1645, kort
efter det att Wivallius blifvit auditör, godkände honom
såsom ombud inför rätten; då han förut, 1643, afvisats
af rådsturätten, var han ännu ej i kronans tjänst. Men
fullt oantastlig var dock ej Wivallius’ »ära», och ännu i
mars 1646 vidhöll den mot honom gramse rådhusrätten,
att den icke kunde känna honom »god någon sak för
rätten drifva, förrän han hafver upplagt sitt restitutionsbref
på sin ära, hvarifrån han i Kungl. Hofrätten dömd är.»
Men äfven detta skulle lyckas. Under det oerhörda
slöseri med skattefriheter, som karaktäriserar Kristinas
egen myndighetsregering, utvärkade äfven Wivallius
skattefrihet för Wivalla, och det bref härpå, som han — väl
crenom De la Gardies bemedling — erhöll, innehöll i
själfva verket därutöfver ett mycket viktigt nådebevis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
