Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2og
ville nog ej inleda någon släktförbindelse med en
frigifven fånge. Om motiven till det nya äktenskapet känna
vi naturligtvis intet, ty hustrun nämnes blott ett par
gånger i handlingarna, då alldeles i förbigående, och
ingen dikt finnes, som förhärligar henne,, men troligt är
väl, att de båda husen, möjligen ock naturaprestationerna
i Noaks ark, haft ett visst inflytande på Wivallius’ val.
Någon gammal mö på öfverblifna kartan var hon likväl
ej, utan en ung flicka på vid pass sexton år.
Själfva giftermålet tyckes emellertid blott hafva varit
ett led i andra framtidsplaner. Redan i maj 1645
berättas, att Wivallius följt »sin hustru hem till sin
fädernegård Wi valla» samt där »sitt hemvist antagit hafver»,
och redan häri ligger en antydan om, att Wivallius
samtidigt med det att han gift sig, tagit anställning i
kronans tjänst och fått en någorlunda ordnad ekonomi,
också tänkt blifva ägare af den gamla fädernegården.
Såsom vi kanske minnas från inledningskapitlet hade
denna gått i arf på mödernesidan inom släkten. Den
mellersta eller västra gården i Wivalla hade först ägts af
skaldens mormor, som efterlämnat två barn,
sockènskräd-daren Per Nilsson, som ända till sin död i början af
1645 satt kvar på gården, samt Wivallius’ mor. Efter
hennes död satt hennes andre man Erik Jacobsson också
kvar på gården i oskiftadt bo. Men så snart Wivallius
kommit hem från Finland, gaf den barnlöse sockenskrädda-
14 Sch ii c k, En äfventyrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
