Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
barns vägnar tilltalade denne 1653 svågern och yrkade
på att utfå deras arfslott i Wivalla. Men då auditören
skulle fram vid häradstinget, »excuserade han sig intet
kunna komparera för sjukdoms förfall». Detta var blott
ett svepskäl, ty inför rätta intygades, »att Wivallius
förleden söndag var i Nyköping och agerade en sak».
Emellertid lyckades Wivallius på detta sätt undgå att
svara i ett för honom obehagligt mål, och egendomligt
nog dröjde det sedan i tio år, innan Per Jonsson ånyo lät
höra af sig. Men äfven då lyckades Wivallius på
formella skäl få stämningen tills vidare ogillad, och sedan
tyckes den stackars Per Jonsson hafva uppgifvit alla
förhoppningar att utfå något af den lagkunnige svågern.
Sitt bo som gift förlade den nyutnämnde auditören
således till Wivalla, dit förde han sin hustru och sin
svärfar, men själf delade han sin tid mellan fädernegården
och hufvudstaden, där han naturligtvis måste vistas större
delen af året både för sina processer och för sin tjänst.
För mönstringar och dylikt fick han därjämte företaga
ganska talrika resor till landsorten, och en del af året
1648 följde han t. o. m. med regementet till Tyskland.
I familjelifvet tycks han således i hvarje fall ej hafva
gått upp. Men genom köp och processer utvidgade
han icke så litet egendomens areal. Med sina grannar,
som nog med vemod sågo tillbaka på den lugna tid,
då den fredlige sockenskräddaren satt på den västra
14*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
