Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Björkebärga var så pass bördig, att hon ej behöfde tråna
bort i ensamhet. Vid fyrtioett års ålder fick hon en friare,
en dansk adelsman Göran Gallé, med hvilken hon 1649
trädde i brudstol. Gud gifve oss — antecknade hon i
familjebibeln om detta nya giftermål — »därtill vidare
lycka och välsignelse, Gudi till lof, pris och ära och oss
till fröjd och glädje».
Denna glädje — om hon någonsin fann den — blef
i hvarje fall ej långvarig, ty redan sju år därefter den 26
september 1656 slutade hon, barnlös, sina dagar på den
gamla fädernegården, där hela hennes lif förflutit. Och
kanske — när allt väges — hade hon blott en gång i sitt
lif känt den värkliga lyckan: det ögonblick, då hon i
Hallaryds prestgård lade sin hand i den hemlöse
äfventyraren. Ty under några korta dagar lät han henne
dock få skåda en flik af det stora, underbara drömlandet
bortom Björkebärga ägor, äfventyrens och det lefvande
lifvets land, dit hon aldrig skulle nå, men där den gamle,
grälsjuke advokaten på Wivalla en gång som
tjugu-åring så käckt tumlat om, icke minst då han hängaf sig
åt den bedårande drömmen om kärlekslycka och ära —
drömmen, som den oblida värkligheten så grymt skulle
skingra både för honom och för Gertrud Grijp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
