Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
tid en ministerförändring. Den nya ministeren insåg, att an-
tingen måste den förhatliga lagen upphäfvas eller också Ame-
rika med vapenmakt tvingas till lydnad. Pitt och Edmund
Burke voro bland dem, hvilka kämpade ifrigast för stämpel-
taxans upphäfvande. Detta skedde också slutligen (den 18
Mars 1766), men dock under bestämd förklaring, att parla-
mentet egde lagstiftningsrätt 1 alla mål, som rörde kolonierna.
Underrättelsen om stämpeltaxans upphäfvande väckte stor
glädje både i England och i kolonierna, hvilka sistnämde på
olika sätt ådagalade sin tacksamhet till Pitt och andra, hvilka
förfäktat Amerikas rättvisa sak.” Litet eller intet afseende
fästades under den allmänna glädjen vid förklaringen att par-
lamentet fortfarande egde lagstifthingsrätt i alla mål, hvilka
rörde koloniernas beskattning, ty man ansåg, att denna förkla-
ring tillkommit endast "för att dölja nederlaget och tillfreds–
ställa en sårad stolthet.”
Redan innan stämpeltaxan antogs, hade kolonisterna bör-
jat göra en bestämd åtskilnad mellan inre” och yttre” be-
skattning. Den förra, till hvilken de räknade "den odrägliga.
börda stämpeltaxan ålade dem,” hade de blifvit åtminstone
för tillfället qvitt och de rigtade nu sitt motstånd mot den se-
nare eller tullen å införslade varor. Såsom ifriga frihandlare
hade köpmännen i städerna alltid ogillat denna skatt och ge-
nom smuggling sökt undandraga sig densamma så mycket som
möjligt. Något allvarsammare motstånd hade de dock icke
gjort. Nu började de emellertid förneka parlamentet rätt att
pålägga iandet denna skatt eller i minsta mån lagstifta för ko-
-lonierna. Det ligger en viss sanning i en engelsk historie-
skrifvares yttrande: ’’Kolonisternas anspråk stego i samma.
mån som moderlandet gaf vika för deras fordringar.” Det
hade nyss hetat: "ingen beskattning å dem, som ej äro repre-
senterade” (i parlamentet); nu hette det: "ingen lagstiftning
utan motsvarande representation.”
Samma år som stämpeltaxan antogs, fattade parlamentet
ett beslut, att kolonierna skulle med qvarter och proviant förse
de engelska trupper, hvilka för ordningens upprätthållande
sändes dem. New York bestred parlamentet rätt att fram-
komma med en dylik fordran och vägrade hörsamhet. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
