- Project Runeberg -  Förenta Staternas Historia från och med Frihetskriget till närvarande tid (1763-1881) /
61

(1880) [MARC] Author: Johan Alfred Enander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

Trots den medelbara bjelp förvecklingarne i Europa till-
skyndade Förenta Staterna, var amerikanernas ställning svår i
högsta grad. De stora förhoppningar man fästat vid det
franska förbundet hade icke gått i fullbordan, hänryckningen
för "frihetens heliga sak” hade börjat att hos många slappas,
ännu fera hade blifvit i ekonomiskt afseende ruinerade under
det några få spekulanter vetat att rikta sig på sina grannars
olyckor. Landets finanser voro i ett bedröfligt skick. I Juni
1775 hade kongressen utsläppt i den allmänna rörelsen 2 mil-
lioner i papperspengar. Vid 1779 års slut var sedelstocken
nära 200 millioner och för 1 dollar i silfver betalades 40 a 50
i papper. Den ena upplagan” papperspengar, s. k. ’Conti-
nental money, utkom efter den andra under de följande åren;
och med hvarje ny upplaga” sjönk pappersmyntets värde och
priserna stego. (Så till dömes var priset på ett par stöflar en
tid under kriget 600 dollars.) Slutet blef hvad man kunde
vänta: statsbankrutt. Så länge pappersmyntet egde värde d.
Vv. 8 så länge kongressen såsom landets ställföreträdare egde
kredit, var det jemförelsevis lätt att med pappersmynt aflöna

pet kontraband eiler krigsförnödenheter, hvilka de neutrala makterna ej
fingo tillföra de stridande, äfven till skeppsfurneringsartiklar, såsom
timmer, tjära och jern, hvilka varor just utgjorde Sveriges förnämsta ut-
förselartiklar, och det lät genom kapare uppbringa de fartyg, som ej
iakttagit dessa bestämmelser. Under sommaren och hösten 1778 sökte
Gustaf (IIT) genom föreställningar förmå den engelska regeringen till
större billighet, men då detta ej lyckades föreslog han Danmark och
Ryssland, att de nordiska makterna borde genom ett förbund söka skyd-
da sin handel. Danmarks dåvarande utrikesminister Andreas Peter
Bernstorff hyste emellertid allt för stort misstroende mot Sverige för att
vilja göra gemensam sak med detta land. Katarina II. (i Ryssland) var
till ern”början ej heller benägen för några kraftiga åtgärder, men Gustaf
lät 1779 en örlogsflotta under hertig Karls befäl löpa ut i Nordsjön och
beredde härigenom de svenska handelsfartygen en väl behöflig betäck-
ning. Dessutom fortsatte han sina bemödanden att förmå Danmark till
en närmare förbindelse, men i stället för att lyssna härtill började Bern-
storff förbereda ett förbund mellan Danmark och England och genom Ka-
tarina IT:s mäktige gunstling Potemkin sökte denna makt äfven draga
Ryssland på sin sida. Då inträffade i början af 1780 ett märkligt om-
slag. I sista stund förstod nemligen den ryske statsministern Panin att
korsa Englands planer, i det hän öfvertalade kejsarinnan att åtaga sig
rolen af den neutrala handeins beskyddarinna, (Sv. Hist. V del. af S.
J, Boethius, sid. 299).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enanderusa/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free