Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
rande höfdingar hade utan stammens medgifvande ingått ett
fördrag med "blekansigtena” och till dem öfverlemnat stora
landsträckor i Georgien. Nämde stats lagstiftande församling
hade sedan sålt eller bortskänkt till spekulanter och vänner
vissa delar af dessa länderier, samt beslöt slutligen att med
våld drifva indianerna från deras "fäders land.” Den högste
domstolen i Washington ogillade detta beslut. Georgiens lag-
stiftare och domare, af hvilka många väntade för sin egen dei
vinst af utdrifningen, gillade densamma och sökte genom mu-
tor och politiska intriger genomdrifva sina önskningar. Frå-
gan om de enskilda staternas förhållande till nationalregerin-
gen väcktes till nytt lif och statssuveränitetsgrundsatsens för-
fäktare förklarade slutligen 1827, att de ämnade trotsa
nationalregeringen, derest densamma försökte skydda india-
nerna i deras rättigheter. Någon allvarsammare brytning
uppstod dock icke, ty mnationalregeringen lyckades förmå
creekerna, att mot erhållande af en stor årlig afgift från natio-
nalskattkammaren fytta till. ödebygderna å andra sidan Mis-
sissippifloden.
2. Tullfrågan. Då engelska fabriksalster började att
mer och mer utbjudas i Amerika till lägre pris än amerikan-
ska varor af samma slag, då de obetydliga arbetslönerna i
England gjorde det för fabriksherrarne derstädes möjligt att
icke blott konkurrera med amerikanerna utan äfven genom
sin fader till England och besökte derefter Holland, Frankrike, och
Ryssland. Då hans fader utnämdes till minister i England återvände
han till Amerika och idkade studier vid Harvard college till 1787, var
derefter För. Staternas minister i Nederländerna, Portugal och Preussen,
hemkallades af Jefferson, var en tid professor vid Harvard college,valdes
till senator 1803, sändes af Madison såsom minister till Ryssland och
England, hemkallades af Monroe och utnämdes till statsminister och
valdes derpå i Febr. 1825 till För. Stat:s president. Han nödgades un-
der sin embetstid kämpa mot Jacksons och Crawfords demokratiska vän-
ner, hvilka ofta hänsynslöst angrepo hans styrelse. Efter utloppet af
sin tjenste termin valdes han 1830 till kongressmedlem, hvilken befatt-
ning han innehade till sin död den 23 Februari 1848. Han var en ifrig
motståndare till "slafveriinstitutionen,” men "slöt sig för öfrigt icke till
något visst parti” åtminstone icke för en längre tid. Han var en begåf-
vad och duglig man. "Med honom,” säger en af vår tids historifvare,
upphörde unionens guldålder. De store männen af det nya slägtet voro
snarare politiska lycksökare än sanne fosterlandssöner !”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
