- Project Runeberg -  Ord och visor /
19

(1912) [MARC] Author: Axel Engdahl - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord men inga visor - Dragspelet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

19

under dagens lopp mer än några timmar, då jag vanligtvis hade lyckan komma under »pauserna». Nu hade jag emellertid ett arbete, som jag lättast kunde utföra hemma, och då ställde det sig litet annorlunda med »musikintresset». Det störde mig, det eviga dunkandet med strumpfötterna till en odräglig »dränglängtan» med pinglande klockor på.

Jag var arg. Mitt arbete, som delvis var beroende på godt humör, ville icke fortskrida, ty jag blef nedstämd och nästan förtviflad. Om jag knackade i taket med en eldgaffel, knackades genast tillbaka naturligtvis i tron, att jag på så sätt ville deltaga i den allmänna glädjen däruppe. Och dragspelet tröttnade ej...

*



På juldagens morgon fattade jag ett beslut: att göra slut på musiken för några dagar.

Jag gick upp och ringde på hos den lilla familj, som på sitt sätt sökte fylla krafven på kulturell förströelse. Dörren öppnades, och framför mig i den lilla tamburen stod en kvinna, som jag väl kände igen, men som sedan jag sist sett henne, i hög grad förändrats. De förut friska kinderna hade blifvit grågula, och i stället för glittrande glada, blå ögon mötte mig nu en matt och själlös blick, som helt och hållet kom mig att glömma mitt ärende. Bakom sin mor stodo de båda gossarne med förskrämdt utseende.

Hvad jag sade, vet jag ej, men jag förstod att någon sorg drabbat dem, som nyss varit så glada, och hvilkas fröjd jag varit nog egoistisk att icke dela.

Jag skyndade ned i min våning, skamsen öfver motivet för mitt besök. Det föreföll mig, som jag hade del i den olycka, jag anade, och som sannolikt inträffat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enaxordo/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free