Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord men inga visor - "Frithiofs saga" eller En natt i - Varberg. Ett sommarminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
i sitt innandöme af III klass’ väntsal än Göteborgs trädgårds konsertsalong gör det. . . Å förstnämnda ställe slogo vi ner våra bopålar och slogo in på den vanliga Bricjollistiska vägen: slogo i pokaler, slog upp våra språklådor, slogo till några drillar och slogo an på Varberg.
Nu får jag be herrskapet inbilla sig, att en ogenomtränglig slöja draperat sig kring de händelser, vårt glada lag upplefde under dagens lopp, och tillåta att presentera mig åter först vid 9-tiden samma dags kväll på väg till järnvägsstationen med en hastighet ungefär motsvarande en illa smord dressins, då det ena hjulet gått sönder.
Det hade gifvits signal till uppbrott i laga tid, men det skulle inte varit ett vanligt järnvägståg med bara ett lokomotiv, som skulle kunnat draga mig så burdus ifrån en liten söt varbergstös, som vår herre sändt i min väg, och som ett huldt öde förärat en grekisk näsa, på hvar sida af hvilken prålade en romersk ring, i form af ett mörkbrunt, blixtrande öga samt en snö-hvit liten hand, (hon hade naturligtvis två) som nu omslöt en knippa blommor. Jag kände henne inte, men en brinnande längtan hade uppstått i min själ att få närma mig henne.
Jag koncentrerade hela mitt mod — jag har alltid varit en smula rädd f ör det täcka könet, men kan ändå inte låta bli — i följande bön till den sköna, under en sirlig bugning, som lätt kunnat kosta mig balansen:
»Skänk mig en blomma till minne af den stad, som öppnat mina ögon för så mycken prakt och fägring!...»
Då såg hon på mig med en blick, som väckte till lif min längtan att träffa äldre bekanta, och sa’: »Fåntratt!»
Det fins oförståndigt folk, som sedan jag b!:f bri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
