Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord men inga visor - Sven i Rosenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Sven i Rosenhagen.
CJtt vemodigt löje af ek och björk spelar omkring ett halft tjogtal små insjöar i den mest förtjusande trakt inuti landet, några mil från kusten, där jag ramlat ner som en bläckplump på ett ark rent papper.
För den, som i likhet med mig, är van att andas sommarens saltmättade haf sluft och låta sig sköljas af kustens genomskinliga vatten eller kompakta bad-madamer, är det ett utbyte, som kan tyckas klent. Men den stillhet, man här söker och finner, är en fullständig ersättning för all prisad härlighet, Marstrand eller någon annan mondän badort, skänker — för dyrt pris. Här är ett nervernas paradis, där ingen Eva i tennisdräkt eller ett minimum af baltoalett tynger sömnen med drömmar, hvari Eros svingar sin ro-senstaf, för att i arla morgonväkten afdunsta, kvar-lämnande besvikenhetens törntaggar. Inga motorbåtar plåga mig med sin stinkande lukt, och inga »dagen efter» göra mig lifvet surt.
Visserligen får jag ej se solen sjunka i hafvet, men hon tjusar mig i stället, då hon i af skedsstunden med sina rosenkyssar smeker silhuetten af det skogkrönta berg, hvarunder min röda stuga gömt sig undan de flesta vindar. Endast sunnan smyger sig dit ibland och leker med min skäggstubb — ett bra skydd mot myggen för öfrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
