Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord men inga visor - När Särö var - storstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
61
När Särö var — storstad.
Den bekanta tenorsångaren Birger Schück. . . jag
vill af hänsyn till hans familj inte utsätta hela
namnet — beslöt häromdagen att resa till Särö för
att rekreera sig några dagar efter ansträngande
tjänstgöring i W—rml—nn—ng—r—ne. Jag vill inte sätta ut
pjäsens hela titel för då kan man ju lätt räkna ut hvem
denna sanna historia gäller — och begaf sig till den
ändan ner till Säröbanans station i Göteborg. Lätt
och lekande hoppade vännen Birger upp i en II:a
klassens waggon — äfven första klassens artister kunna
åka i andra klass — och var snart på väg till sina
drömmars mål.
Vid Släp stannade tåget. Birger tittade ut genom
fönstret och såg namnet Släp målat på stationshuset.
Han gjorde i sitt stilla sinne några vitzar om
släpärtor, släpuniform m. m. och småskrattade åt sina
infall rätt hjärtligt så att tiden gick. Det gjorde
tåget också — gick nämligen tillbaka till Göteborg.
Vår tenor var så fördjupad i studiet af ett nytt
sångparti — han tillhör nämligen det flitiga partiet bland
våra sångartister — att han inte märkte den ändrade
riktningen. När tåget i kvällningen åter stannade å
Göteborgs station, hoppade Birger smågnolande af
och trodde sig vara i Särö. Utanför stationshuset
mötte han en poliskonstapel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
