Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visor - En koja och ett hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
En koja och ett hjärta.
af ålder grå till färgen; jag ser den nästan hvarje dag då jag går ut bland bergen.
Den ligger ensam vid en strand där vågor ofta brusa, där vindar smeka sten och sand men ej bland trän få susa.
Visst är den ringa — intet gull inom dess väggar blänker, men hvarje ruta glänser full af aftonrodnans skänker.
Och månen breder silfverväf på takets murkna tegel vid vindens stilla sus i säf, som kantar fjärdens spegel.
Den kojan blifvit mig så kär och jämt mitt minne följer: förnöjsamhetens stilla sfär hon i sitt sköte döljer. . . .
n liten koja känner jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
