Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visor - Min debut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
som hade i landsorten haft det rätt tunnt: nu skulle han spela för oss »Jorden rundt».
På grund af annonser, som lästes i bladen, uppståndelse blef ibland pojkar i staden:
Tivander behöfde en mängd utaf — ben, till tjänst på Arbetarföreningens scen.
Som alltid min styrka mest legat i benen, jag antogs, och börja’ kampanjen på scenen: jag »sparkade böljor» tills sjösjuk jag blef, men stolt som en kung jag ur »böljorna» klef.
Jag tyckte på mig, just på mig, pjäsen »hängde», fast blott en bit säckväf man öfver mig slängde!
Så är det väl ännu vid scenen: de små nog tycka, att dem just »det hänger uppå!»
Om dagarna klippte jag »snö» utaf papper, om kvällarna sparka’ jag »böljor» så tapper; men »sjöluften» gjorde mig mager och klen, och »hafsbaden» gjorde mig allt utom ren. . .
Berömmet blef ringa, förtjänsten var skral, och då jag, som nämndt, blifvit gänglig och smal, jag snart »ur den skolan fick taga min Mats» och intaga platsen, där förut jag satts.
Så gick det för mig. De få allt vara starka, som fram vid en scen kunna hoppas sig sparka... På skola, det tycks, äro anspråken små, men ben, framför allt, vill det till — nu som då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
