Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kal Kalsons visbok - Ajö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Ajö.
EJ visa vill jag sjonga på sorgmodi melandy, den handlar om e flecka som vill ifrå mej fly ho töcktes mig bevarat i hjattat för stor tid, men nu så är kärlekens trefnad och dess fröjd förbid.
Ho kom som ifrå himmelen en åskans skräll en kväll och slog sig ner i hjattat, som är kärlekens hotäll, och kärleken den blombstrade allt såsom en pion och jag mig töcktes vara gla och en löcklig pärson.
Nu vell du dig befara allt till ett annat lann att där oppgräfva lockans gull allt med di falska hann der vill du dig berikta med peningens melljon, men hvad är gull och peningar mot kärlekens relljon?
Farväl min sviskonblomma, farväl min flecka du!
Fast att du ej vill blifva min själs invigda bru, i minnet skrifver jag ditt namn allt med mitt hjattas
blod
förrän du dig förgifver ut på lifvets tåreflod.
Farväl min saffranslilja, farväl min rosenknopp i himmelen vi träffas väl, det är ett stadigt hopp, der ska vi återknuta det nu förlösta bann, der ska vi träffas du och jag —
och lille Kal Johann. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
