Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IP,
de i ordning repet, men väntade, tills han sjungit
den sista sången till slut, och då sade de sins
emellan:
»Låt honom sjunga en till, så kan det bli i
stället för den sista bönen.»
Han sjöng en till och ännu en, och så gick
solen upp, och när bönderna sågo sig om, var
det ljusa dagen, och Migun stod småskrattande
midt ibland dem och väntade på döden utan att
visa någon rädsla. Då blefvo bönderna förlägna:
»Ack, åt fanders med honom, gossar!» sade de.
»Genom att hänga folk gör man inte synden
mindre!»
Och de beslöto att inte aflifva Migun.
»För din stora förmåga att sjunga buga vi oss»,
sade de, »men för din tjlifaktighet måste vi piska
upp dig.» Så gåfvo de honom litet smörj och
gingo tillbaka till byn med honom.
Historien är kanske uppdiktad, och den
förefaller ju också väl smickrande både för bönderna
och Savelko. Men man bör också betänka, att
om folk kunna hitta på så bra historier, så böra
de inte själfva vara så fasligt dåliga, och det är
ju hufvudsaken!
De roade sig icke endast med att sjunga,
Savelko och Larion, utan pratade också om mångt
och mycket, ofta om djäfvulen, — han stod inte
högt i kurs hos dem.
Jag minns, att klockaren en gång sade:
»Djäfvulen är bara bilden af din ondska,
återspeglingen af ditt andliga mörker.» —
»Af min dumhet, vill det säga?» frågade
Savelko.
»Just det, ja, och ingenting annat!»
»Så måste det också vara!» sade Migun
skrattande. »För om han verkligen funnes, så skulle han
knipit mig för längesedan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
