Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS
klagomål öfver mig, och föräldrarne sade till
klockaren:
»Tag din ilskna oäkting ur skolan!»
Andra åter brydde sig inte om att klaga, utan
örfilade själfva upp mig af hjärtans lust.
Då sade Larion till mig:
»Kanhända att du till och med är son till en
general, Matvej, men det är inte något så fasligt
fint. Alla födas lika, och då är väl också den
ene så god som den andre.»
Men nu var det för sent, — jag var redan tolf
år gammal och kände djupt, när jag blef
förolämpad. Jag började draga mig undan från folk
och i stället närma mig klockaren igen, — hela
vintern ströfvade jag omkring med honom i skogen
och fångade fåglar, och läsningen gick det sämre
med.
Vid tretton år slutade jag skolan, och Larion
började fundera på, hvad lian vidare skulle göra
med mig. Då vi voro ute och fiskade och jag
satt vid årorna och han vid styret, så ledde han
i tankarna in mig på alla olika lefnadsvägar och
gjorde upp olika lifsplaner.
Han såg mig både som präst ocli soldat och
som handelsbokhållare, men ingenstädes var det
riktigt bra.
»Hvad tycker du, Motka?» frågade han.
Så tittade han på mig och tillade skrattande:
»Bali, det är inte farligt, var inte rädd! Om
du inte spricker, så krånglar du dig väl fram.
Undvik bara soldatyrket — det klämmer ihop en.»
En dag i augusti voro vi ute för att fiska ål,
och Lariou var en smula drucken och hade mera
brännvin med sig. Han smuttade litet emellanåt
ur buteljen och gastade och sjöng hela vägen.
Båten, som han hade, var dålig, liten och rankig,
och han vände sig så häftigt i den, att den stjälpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
