- Project Runeberg -  En bikt /
20

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

»Här liar du ingenting att göra», säger han,
»kom!»

Och han tar mig med sig, sägande:

»Du har visst ett godt hjärta, min gosse,
eftersom du minns det goda, man gjort dig.»

Men det blef jag inte lättare om hjärtat af,
utan jag bara teg. Då säger Titov vidare:

»Redan då när man satte ut dig, tänkte jag på
att taga dig till mig, men så hann jag inte. Nå,
nu syns det, att det är Guds vilja, eftersom lian
återigen lagt ditt lif i min hand. Det betyder,
att du skall lefva hos mig!»

Det gjorde mig då alldeles det samma, 0111 jag
lefde eller ej och hur och hos hvem. Så steg
jag då utan att själf märka det, från den punkt,
där jag dittills stått, till en helt annan.

Efter en tid började jag se mig omkring, Denne
Titov var en lång butter man med kortklippt hår
och stora mustascher som en soldat. Han talade
långsamt, som 0111 han vore rädd att säga något
öfverflödigt eller själf inte trodde på sina ord.
Händerna höll ban alltid bakom ryggen eller i
fickorna, som om han skämdes för dem. Jag
visste, att bönderna i byn — och i hela trakteu
för öfrigt — iute tyckte om honom och för ett
par år sedan till och med öfverfallit honom med
gärdsgårdsstörar. Det påstods, att han alltid gick
med en pistol i fickan. Hans hustru, Nastasja
Yasiljevna, var en vacker kvinna, men mager och
sjuklig, så att hon knappt kunde släpa sig fram,
med ett blekt ansikte utan en bloddroppe och
stora ögon, som lyste af en torr, ängslig glans.
Deras dotter Olga, som var tre år yngre än jag,
var också klen och blek.

Och allt omkring dem var så tyst och stilla, —
på golfvet lågo tjocka gångmattor, så att stegen
inte hördes, själfva voro de fåordiga och talade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free