- Project Runeberg -  En bikt /
21

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

aldrig annat än halfhögt, och till ocli med klockan
på väggen pickade dämpadt. Framför
helgonbilderna brunno lampor, som aldrig släcktes, och
öfverallt voro taflor uppklistrade — yttersta domen,
apostlarnas lidanden, den heliga Barbaras
martyrdöd. Och på bänken i hörnet låg en gammal,
tjock, grå katt och vaktade stillheten med sina
gröna ögon. I all denna försiktiga tystnad kunde
jag inte på länge glömma Larions sång och våra
fåglars kvitter.

Titov tog mig till kontoret och lärde mig
skrif-vargörat. Alltid när jag såg upp från papperet,
fann jag Titovs ögon fästa på mig, — ban satt
där tyst och stirrade på mig, som om han
väntade något af mig. Jag kände mig otreflig och
beklämd till mods.

Gladlynt hade jag aldrig varit, ocli nu blef jag
rent af dyster, — ingen hade jag att tala med,
och inte längtade jag efter det heller. De frågade
mig, Titov och hans hustru, om Larion, men
jag ville inte berätta något om honom, det. tog
emot.

Tung och nedstämd var jag till sinnes, och jag
tyckte inte om Titovs och den misstänkta
stillsamheten i deras hem. Jag började gå i kyrkan
och hjälpa kyrkvaktaren Vlasi och den nye
klockaren. Det var en ung, vacker karl, f. d.
folkskolelärare, lat i tjänsten och fjäskig för prästen,
som han kysste på hand och svansade i hälarne
på som en hund. At mig röt han, men alldeles
oförtjänt, ty jag hade reda på tjänsten lika bra
som han och gjorde allt, som det skulle vara.

Vid denna tid började det svåra skedet af mitt
lif, — jag lärde mig älska Gud.

Då jag en gång före vespern putsade ljusen
framför Gudsmoderns bild, tyckte jag, att både
hon och barnet sågo på mig så ömt och allvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free