Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2?.
lifvet, jag måste valla kreaturen, alla mina
förfäder ha varit herdar och jag också, ända tills
jag var fyrtiotvå år!»
Larion gjorde narr af honom och frågade en
gång skrattande:
»Det fanns i forntiden en kreaturens gud, som
hette Bää, det var kanske din stamfar, det?»
Vlasi tvang honom att berätta utförligt om
Bää och sade sedan:
»Just så, ja! Jag har länge vetat, att jag var
en sådan, men jag tordes inte låtsa om det för
prästen! Vänta, klockare, och tala inte om det
för honom! När tiden är inne, skall jag själf
tala om det för honom.»
Men nu, fastän jag visste, hur virrig han var,
gjorde hans ord mig helt bestört.
»Akta dig!» sade jag, »Gud skall krossa dig!»
Men han snörflade:
»Jag är själf en gud! Jaha!»
Och i det samma snafvade han på en pall och
var nära att falla, — och det tog jag som
ett-tecken.
Från och med denna dag fick jag en brinnande
kärlek till allt kyrkligt. Det blef mig alltsammans
heligt, icke blott bilderna och böckerna, utan äfven
ljusstakarna ocli rökelsekaret, ja till och med kolen
däri fingo värde för mig. Allt närmade jag mig
med bäfvan, med ett slags skygg glädje, — fram
till altaret trädde jag aldrig annat än med
klappande hjärta, färdig att falla ner och kyssa
gatstenarne. Jag kände mig vandra i strålglansen
af ett allseende öga, som ledde mina steg,
omslöt mig med en öfvernaturlig kraft och värmde
mig med sitt klara sken, som bländade ögonen
och gjorde, att man inte såg något utom sig själf.
Jag kunde stå ensam i kyrkan i köla mörkret,
men i mitt hjärta var ljust, ty där bodde min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
