Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
tystlåten, att det var rent af häpnadsväckande, —
sade man något till honom, så nickade hau
endast och fnittrade sakta, — någon enda gång
kunde han säga:
»Jaha.»
Han var liten och mager, men hade ett rundt,
plussigt ansikte, ögonen syntes nästan icke alls,
hufvudet var flintskalligt, och han gick på tårna,
ljudlöst och osäkert som en blind.
En helgdag gåfvo bönderna Judin mer
brännvin än . han tålde vid, och då han dog och jag
blef ensam på kontoret om allt, betalade Titov
mig lön, fyrtio rubel om året, och hade Olga att
hjälpa mig.
Redan förut hade jag sett, att bönderna gingo
omkring kontoret som vargar kring vargsaxen, —
de se den mycket väl, men de äro hungriga ocli
lockbetet frestar, och så störta de sig i fördärfvet.
När jag blef ensam på kontoret och alla böcker
och kontrakt lågo öppna för mig, så såg jag
naturligtvis geuast äfven med mitt ringa förstånd,
att allt på egendomen var ett enda rofferi,
bönderna voro alldeles invärfda i skulder och
arbetade icke för sig själfva, utan för Titov. Jag kan
inte säga, att jag blef förvånad, eller att jag
skämdes. Och fastän jag nu förstod, hvarför
Savelko skällde på mig, så tyckte jag icke, att han
hade rätt, det var ju inte jag, som hittat på
plundringen.
Jag såg, att Titov inte var renhårig gentemot
godsherren, utan stoppade i sin egen ficka allt
hvad ban kom åt. Redan förut liade jag uppträdt
morskt emot honom, ty jag förstod, att han
behöfde mig för något, och nu tänkte jag: han
behöfver mig, för att jag skall skydda honom för
Gud, den tjufven!
Käre son kallade han mig nu för tiden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
