- Project Runeberg -  En bikt /
37

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

tjufvar, guds lag på den ledsamma
omständigheten, att inte alla näfvar äro lika långfingrade!»

Jag kastade ut honom från kontoret och ville
inte förstå hans speglosor, ty jag ansåg, att så
rätt, som jag tjänade Gud, voro också mina
åsikter rättare än andra människors. Jag började
känna mig ensam och ledsen, stundom också
modlös.

Att beklaga mig öfver människorna, därtill
nedlät jag mig dock icke, vare sig af stolthet, eller
därför att jag icke var någon farisé, om jag också
var dum. Då jag låg på knä framför
Gudsmoderns bild och blickade upp i hennes ansikte och
på de mot himlen sträckta händerna, medan den
hämtande lågan i min lilla lampa kastade en lätt,
mjuk skugga öfver helgonbilden, lade sig denna
skugga iskall öfver mitt hjärta, och mellan mig
och Gud kom något osynligt, ofattbart, som tryckte
ned mig i stoftet. Jag förlorade bönens glädje,
blef dyster och nedstämd och visade mig till och
med ovänlig mot Olga.

Hon däremot blickade allt väuligare på mig, —
jag var nu aderton år gammal, en ståtlig yngling
med rödblondt lockigt hår och hvit hy. Jag
längtade att närma mig henne och kände mig
på samma gång blyg därför, ty jag var då ännu
ren i könsligt afseende. Kvinnorna i byn gjorde
narr af mig härför, och jag tyckte ibland, att
också Olga log litet elakt. Men mer än en gång
hade jag redan fråssat i tanken:

»Hon skall bli min hustru!»

Hela dagarne satt jag tyst bredvid henne på
kontoret, hon frågade mig om något rörande
göro-målen, jag svarade — det var hela vårt samspråk.

Hon var smal och hvit som en ungbjörk, med
blåa, tankfulla ögon, men vacker och luftig i sin
stilla sorgsen het, hvars orsak jag inte förstod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free