Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
En gång frågade hon:
»Hvarför har du blifvit så dyster af dig,
Matvej ?»
Aldrig hade jag talat om mig själf med någon
och hade icke tänkt på det, ville det icke, men
nu belt plötsligt öppnade jag mitt hjärta och
utgöt alla mina bekymmer för henne. Talade om
min blygsel öfver att ha blifvit öfvergifven af
inina föräldrar och det åtlöje, för hvilket jag var
utsatt, om min själs ensamhet och fattigdom ocli
0111 hennes far, — allt talade jag om. Jag
beklagade mig inte, vände endast ut och in på mina
tankar, — en massa sådana hade hopats hos mig,
och alla voro de lumpet skräp. Det retade mig,
att de voro så lumpna.
»Det är bäst jag går i kloster!» sade jag.
Hon såg ledsen ut, sänkte hufvudet ocli
svarade ingenting. Jag tyckte om, att hon blef
ledsen, men hennes tystnad bedröfvade mig. Men
tre dagar senare sade hon sakta till mig:
»Du skall inte fästa så mycket vikt vid andra
människor, hvar och en lefver bara för sig själf,
har du inte sett det? Det förstås, att du nu står
ensam i världen, men när du skaffar dig familj,
så behöfver du ingen annan, — då kan du lefva
som alla andra inom dina fyra väggar, i ditt eget
hem. Och döm inte min pappa så strängt, jag
ser nog, att ban inte är omtyckt, men hvarför
ban skulle vara sämre än andra, det vet jag inte!
Hvar märks väl någon kärlek?»
Hennes ord tröstade mig. Jag handlar alltid
efter min första impuls, och så gjorde jag
också nu.
»Vill du gifta dig med mig?» frågade jag.
Hon vände sig bort och hviskade:
»Ja — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
