Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
»Jag förstår inte», sade lian, »hvad du vill
bevisa ined det! Jag säger dig belt enkelt, att
sjuttitvå rubel 0111 året inte är några pengar för
en familj, och min dotters hemgift tillåter jag dig
inte att äta upp! Tänk dig för! All din klokhet
är bara hätskhet mot mig, därför att jag är
slugare än du, och hvarken du eller jag har någon
nytta af den. Ett helgon kan hvem som helst
vara, till dess djäfvulen tar honom.»
Det var svårt att inte slå honom sönder ocli
samman, men jag behärskade mig för Olgas skull.
När det blef kändt i byn, att jag inte kom om
sams med min svärfar, började folket se mig med
vänligare blickar. Själf hade jag genom min
lycka blifvit mildare till sinnes, och Olga var
också godhjärtad, — jag ville afbetala litet af min
skuld till bönderna, och småningom började jag
så vidt möjligt se igenom fingrarna med dem och
hjälpa dem. Men så där på landsbygden lefver
man som i ett, glashus, alla se, om man så bara
knäpper med fingrarna, och Titov blef arg:
»Vill du återigen muta Gud?» frågade han.
Jag beslöt att lämna kontoret och sade till
min hustru:
»Sex rubel i månaden — och mer — kan jag
taga in på fåglar!»
Hon blef ledsen.
»Gör som du vill, bara vi inte bli utfattiga!
Det är synd om pappa», sade hon, »ban vill dig
väl och har belastat sin själ med mycken synd
för vår skull — — —»
»Ja, jag vet det, vännen min! Hans
välgärningar sitta här som en klump under nionde ref-’
benet!»
Och dagen därpå sade jag till min svärfar, att
jag skulle gå min väg.
Han fnittrar och frågar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
