Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
templet, floden, fälten och holmarne, stjärnorna
och blommorna, — allt vackert är gudomligt, allt
gudomligt är befryndadt med ens egen själ. Men
då man kommer ihåg människorna, spritter hjärtat
till som en i sömnen skrämd fågel och stirrar
tviflande på tillvaron, — hur skall Guds skönhet
kunna smälta samman med det mörka, fattiga
människolifvet? Den ljuse Guden är någonstädes
långt borta i sin makt och härlighet, och på sitt
håll äro människorna i sitt bekymmersamma och
sorgliga lif. Hvarför äro Guds barn förgänglighetens
offer och hungrande och förödmjukade, och
förtrampade, liksom maskar i smutsen, hvarför tillåter Gud
detta? Hvad kan han lia för fröjd af att se sina
skapade varelsers förnedring? Hvar finnas de
människor, som se Gud och känna hans skönhet?
Människans själ är förblindad af den svarta dagliga
nöden. Mättnaden anses för en fröjd och
rikedomen för en lycka, människorna söka friheten
att synda, men äga icke friheten från synd. Och
hvar hos dem finns den faderliga kärlekens kraft,
hvar den gudomliga skönheten? Lefver Gud?
Ocli hvar finns det gudomliga?
En sådan fråga sveper med ens in sinnet som
i en svart rök, och där blir kallt och tomt som
på fältet vintertid. Då tordes jag icke kläda dessa
tankar i ord, men jag kände deras makt och var
rädd, likt ett litet barn inför en mörk afgrund.
Då rusade jag upp, samlade in min fångst och
skyndade mig hem, sjungande hela vägen för att
komma ifrån min maktlösa fruktan.
Folk började göra narr af mig, — fågelfängare
åtnjuta ingen särdeles aktning ute på landsbygden,
och äfven Olga drog djupa suckar, i det hon
tydligen också fann min sysselsättning förnedrande.
Min svärfar höll förmaningstal till mig, men jag teg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
