Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
och afvaktade liösten, — jag hade som en känsla
af, att jag skulle slippa undan soldattjänsten.
Min hustru blef åter med barn, och samtidigt
började hon liksom sörja öfver något.
»Hvad är det åt dig, Olga?»
I början gjorde hon undanflykter, — det var
ingenting, sade hon, men en dag omfamnade hon
111ig och brast i gråt.
»Jag skall dö», sade hon, »jag skall dö i barnsäng!»
Jag visste, att kvinnor ofta säga så, men blef
i alla fall rädd. Jag försökte trösta henne, men
hon hörde icke på mig.
»Du kommer återigen att bli ensam», sade hon,
»utan någon som håller af dig–Du är så
ofördragsam och morsk i allt — — jag ber dig
för barnens skull, var inte så stor på dig, alla äro
vi skyldiga inför Gud, och du har inte rätt–»
Ofta talade hon till mig i den tonen, och jag
blef belt utom mig af medömkan med henne och
oro för hennes skull. Med min svärfar hade jag
för ögonblicket slutit en slags fred, och det
begagnade han sig genast af till sin fördel, — skrif
under här, Matvej, skrif inte där. Tungt vägande
förevändningar voro den öfverhängande faran att
bli utskrifven som soldat och det andra barnets
förestående födelse.
Rekryterna började redan ströfva omkring i byn
och ropade på mig, och då jag sade nej, slogo
de sönder fönsterrutorna.
På utsatt dag begaf jag mig till staden för att
draga lott. Olga tordes inte fara hemifrån, utan
min svärfar ledsagade mig och talade under bela
vägen om, hur mycken möda han gjort sig för
min skull och hur mycket pengar han gett ut,
och hur bra han ställt allting.
»Kanske har ni gjort er besvär förgäfves»,
sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
