Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Gubben vacklade några steg tillbaka och flämtade :
»Hvad vill du göra?»
»Jag vill gå min väg», sade jag. »Jag har
ingenting att lära hos er, edra ord äro döda, och
ni dödar också Gud med dem.»
Han började åter orda om polisen, men det var
mig alldeles likgiltigt. —
»Guds ära», sade jag, »tjäna änglarne, och icke
polisen, men om ni tror annorlunda, så handla
efter er tro.»
Han rusade emot mig, alldeles grön i ansiktet.
»Alexej», skrek ban, »kör ut honom!»
Sagde Alexej kastade mig ytterst nitiskt ut på
gatan.
Det var på kvällen, i två timmar hade jag talat
med protopopen. På gatorna var mörkt och
otrefligt. Öfverallt en massa folk, prat och skratt
— det var under julhelgen. Jag gick där och
kände mig maktlös och kränkt, tittade på
människorna och hade lust att ropa åt dem:
»Hvad äro ni så glada för, godt folk? Akta er,
man håller på att lemlästa Gud för er!»
Jag gick, som om jag varit drucken, och visste
inte, hvart jag skulle taga vägen. Tillbaka till
gästgifvargården ville jag inte gå, där var det så
bråkigt, idel fulla människor. Jag vandrade bort
åt utkanten af staden, där några små hus stodo
och tittade utåt fältet med sina gula fönsterrutor,
medan blåsten hven och yrde ner snö öfver dem.
Jag längtade efter en sup, ville dricka mig full,
men — i ensamheten. Främmande kände jag
mig för alla och brottslig mot alla.
»Jag undrar», tänkte jag, »om jag går längs
med fältet, hvart jag då kommer?»
Plötsligt kommer en kvinna utrusande ur en
port i bara klädningen, endast med en schal öfver
sig, tittar mig rätt in i ansiktet och frågar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
