Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Hon knäppte igen sin kofta och blef med ens
som en annan, bättre varelse. Det tyckte jag så
mycket om, jag såg tyst på henne och sade för
mig själf: tack! Hur nedstämd jag än var, så
var jag ju ung och hade blifvit vaa vid kvinnligt
umgänge genom mitt tvååriga äktenskap.
Gumman sade flåsande:
»Hustru din är död, — än sedan? Du är ung,
och på flickor är ingen brist.»
Då befallde henne Tatjana i sträng ton:
»Gå du in och lägg dig och sof, Petrovna! Jag
skall själf följa vår gäst ut och stänga porten.»
Och då gumman gått, frågade hon mig vänligt
och allvarligt:
»Har ni inga släktingar?»
»Nej, inga alls.»
iOch inga kamrater?»
»Inte det heller.»
»Hvad tänker ni göra?»
»Det vet jag inte.»
Hon tänkte efter en stund och reste sig.
»Hör på», sade hon, »det märks, att ni är
alldeles upprifven och förstörd, och jag vill inte råda
er att gå ut ensam. Ni följde med mig vid första
ordet jag sade, och på det viset skulle ni kunna
råka in i något, som ni inte sedan kan reda er
ur, — det är ju en stad, det här! Stanna hos
mig i natt, där är sängen, lägg er och Gud vare
med er! Om ni är generad att göra det gratis,
så betala Petrovna så mycket ni har lust. Och
om jag är er till besvär, så säg ifrån utan krus,
— då går jag min väg — — —»
Jag tyckte om både hennes ord och hennes
blick och, gripen af en slags underlig munterhet,
skrattade jag till och utbrast:
»Jojo, protopop!»
Tatjana undrade, hvad jag menade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
