- Project Runeberg -  En bikt /
69

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

satte hon, i det hon småleende lutade sig fram
emot mig. »Och jag tycker inte att min synd är
så stor, fast det kanske är illa att säga så, men
det är rena sanningen! I kyrkan går jag gärna,
den är nybyggd och ljus och så vacker och treflig!
Och de sjunga så vackert där, — ibland blir man
så rörd, att man rent af gråter. I kyrkan hvilar
man liksom ut från alla bekymmer och allt
bråk — — —»

Hon teg ett ögonblick och tillade:

»Det är förstås också en annan sak, som drar
en dit, — man träffar herrar!»

Hon gjorde mig så häpen, att svetten rent af
trängde fram vid tinningarna på mig, men jag
förstod, hur fast och harmoniskt allt hängde ihop
det ena med det andra hos henne.

»Älskade ni er hustru mycket högt?» frågade
hon.

»Ja», svarade jag, »och mest af allt tyckte jag
om hennes ljufva enkelhet.»

Och så började jag berätta för henne om mitt
andliga bekymmer, — om bur förorättad jag tyckte
mig vara af Gud, som först tillåtit mig att synda
och sedan orättvist straffat mig med Olgas död.
Än bleknade hon och rynkade ögonbrynen, än
brunno hennes kinder af en het rodnad och
ögonen glödde, och det eggade mig ytterligare.

För första gången i mitt lif lät jag min tanke
genomlöpa bela cirkeln af det mänskliga lifvet,
sådant jag sett det, — det stod för mig
osammanhängande, söndertrasadt, nedstänkt af smuts, i all
sin ondska och maktlöshet, uppfylldt af skrik,
stönanden och klagovisor.

»Hvar finns här det gudomliga?» utbrastjag.
»Människorna förtrampa hvarandra, suga blodet ur
hvarandra, öfverallt råder det djuriska slagsmålet om
brödbiten, — hvart har det gudomliga tagit vägen?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free