Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
injagande, och prästerna ha lejt honom till dräng
och betala honom med rökelse, för att han göder
dem. Endast Larion hade en hel och ofattbar
Gud.»
Nunnorna forslade bort snö på kälkar och
fnittrade, när de gingo förbi, men jag kände mig
beklämd och visste inte, hvad jag skulle taga mig
till. Jag gick utanför klosterporten, - samma
tystnad. Snön glittrade, de rimfrostklädda träden
rörde sig icke, allt var som försänkt i begrundan,
både himlen och jorden, och blickade vänligt på
det tysta klostret. Jag var rent af rädd, att jag
skulle störa stillheten med något ljud.
Fram mot aftonen började kyrkklockorna ringa.
De kallade så mildt och vackert, men jag hade
inte lust att gå i kyrkan. Det kändes, som om
små spikar blifvit inslagua i hufvudet.
Och så med ens beslöt jag att gå i kloster,
helst ett där klosterregeln var så sträng som
möjligt, lefva där ensam i en cell, tänka och läsa, —
kanske skulle i ensamheten mitt upprifna sinne
återfå kraft och styrka.
En vecka senare stod jag i Savatjejevska
eremitklostret inför abboten. Han gjorde ett godt
intryck på mig, — en ståtlig, gråhårig man,
flintskallig, rödblommig och kraftig, men med allvarlig
uppsyn och lofvande ögon.
»Hvarför flyr du från världen, min son?»
frågade han.
Jag förklarade, att jag var sjuk till själen genom
min hustrus död, men något mer kunde jag inte
säga, det var något, som hindrade mig.
Han strök sitt skägg, såg skarpt på mig och
frågade på nytt:
»Kan du ge någon penninggåfva?»
»Jag har omkring hundra rubel», svarade jag.
»Ge hit dem då! Gå nu till främlingshärbärget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
