- Project Runeberg -  En bikt /
75

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

morgon efter högmässan skall jag tala vidare
med dig.»

Härbärget förestods af fader Nifont, och honom
också tyckte jag om.

»Vårt kloster är enkelt», sade han, »och
uppfylldt af det sanna broderskapet, alla arbeta lika för
Gud, det är inte som på andra ställen! Här skall
du finna hvila och ro för din själ, här skall du
bli frisk igen.»

På en dag hade jag redan besett hela klostret,
— förut måtte det ha stått midt i skogen, men
sedan hade man huggit ut rundt omkring, här och
där utanför inhägnaden stucko ännu stubbar upp,
och på ömse sidor om trädgården sträckte sig
skogen i två svarta vingar, som inneslöto kyrkan
med dess blå kupoler och de hvita
klosterbygg-ningarna. Midt emot låg Blå sjöns isbelagda
halfmåne — nio verst från ena ändan till den andra
och fyra midt öfver — och på andra sidan om
sjön såg man Kudejarofs tre kyrkor, Nikols gyllene
kupol i Tolokontsef, och på denna sida, bredvid
klostret, de Kudejarofska nybyggena, tjugutre
gårdar. Rundt det hela den väldiga skogen.

Allt var så vackert, en stilla frid sänkte sig
öfver mitt sinne. Här skulle jag samtala med
Herran, öppna för honom de dolda djupen i min
själ och med ödmjuk ihärdighet be honom visa
mig vägen till kunskapen om hans lagar.

På aftonen ägde vespergudstjänst rum, — den
förrättades med strängt iakttagande af formerna,
men sången lät illa, inga vackra röster.

Jag bad.

»Herre, förlåt, om jag tänkt för dristigt om dig,
det har inte skett af otro, utan af kärlek och
trängtan, som du väl vet, Allvetande!»

Plötsligt tittade den framför stående munken
sig om på mig och smålog, — jag hade tydligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free