Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Jag började utfråga honom vidare, men ban
svarade inte, såg endast ibland på mig med en
skuldmedveten blick och sade sakta:
»Jag vet inte, min son!»
Då tänkte jag:
»Kanske har ban också sökt svar —- — —»
Och jag fick åter lust att rymma från klostret.
Men så kom där en ny munsjör — liksom en
boll, som studsat in öfver planket — en liten
munter och rask krabat. Han hade runda ögon
som en uggla, krokig näsa, ljusa lockar, mjukt
skäggfjun och tänder, som glänste i ett ständigt
småleende. Han roade alla munkarne med sina
skämtsamma infall, berättade gärna oanständiga
historier, förde in fruntimmer i klostret om nätterna,
söp omåttligt med brännvin och var märkvärdigt
behändig i allt.
Jag tittade på honom och frågade: ,
»Hvad söker du i klostret?»
»Jag? Matbiten!»
»Ditt bröd kan du väl förtjäna med arbete?»
»Det är ett straff, som Gud pålagt bönderna»,
sacle ban, »men jag är småborgare och har till
på köpet under två år tjänstgjort vid
kammarrätten, så att jag anser mig som ett slags
öfverhets-person.»
Jag började studera denne gyckelmakare också,
— jag hade ett behof af att se alla de olika
driffjädrar, som sätta människorna i rörelse. När
jag blef mera van vid mitt arbete, började Michajlo
skolka och försvann oupphörligt, hvart han nu tog
vägen, och fast det var besvärligt för mig att
vara ensam, var det trefligare, — nu kunde folk
fritt komma in i bagarstugan och prata med mig.
Allra oftast voro vi tre tillsammans, — Grischa,
jag och den muntre Serafim. Grischa tog vid sig
och fäktade med armarne öfver min ogudaktighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
