Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
men Serafim hvisslade, skakade sina lockar och
smålog.
Så en gång frågade jag honom:
»Nå, Serafim, din landstrykare, tror du på
Gud?»
»Kom och fråga mig om tretti år», svarade han.
»Lefver jag, tills jag blir sexti år, så vet jag
förmodligen, om jag tror eller ej, men nu
begriper jag inte allt det där och har ingen lust
att ljuga.»
Och så börjar han berätta om hafvet, — han
talar om det som om ett stort under, med
märkvärdiga ord, sakta och högljudt, med fruktan och
kärlek, lian flammar af fröjd och strålar som en
stjärna. Vi lyssna tysta till honom och känna
oss nästan sorgsna vid skildringen af denna
storartade, lefvande skönhet.
»Hafvet , säger han eldigt, »är jordens blå öga,
som stirrar upp i himlen och betraktar de
öfver-jordiska rymderna, och i dess våta djup, som är
känsligt som människosjälen, speglar sig stjärnornas
lek och solarnes hemliga lopp. Och om man
länge sett på det upprörda hafvet, så förefaller
också himlen som en aflägsen ocean och
stjärnorna som de gyllne öarna däri.»
Grischa lyssnar bleknande till honom och säger
sorgset med ett stilla leende, liknande en reflex
af månen:
»Och inför allt detta sköna och hemlighetsfulla
göra vi ingenting annat än köpslå, o Gud!»
Eller också talar Serafim om Kaukasus, —
skildrar för oss ett dystert och härligt land, en
sagolik trakt, där helvetet och paradiset famna
hvarandra och slutit fred, stoltserande i broderlig
endräkt öfver sin skönhet.
»Att se Kaukasus», säger Serafim, »är att se
jordens verkliga anlete, där barnasjälens snöhvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
