Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
renhet och den djäfvulska klokskapens stolta hån
sammansmälta till ett leende, fullt af harmoni.
Kaukasus är en pröfvosten för människans styrka,
— clen svage känner sig betryckt och skälfver i
ängslan för jordens krafter, men den starke
genomströmmas af ännu större styrka, och reser sig
hög och stolt likt ett berg, som sträcker sin
diamanttopp ända upp i de himmelska öknarnes djup,
där denna topp är blixtarnes tron.»
Grischa suckar och frågar sakta:
»Hvem skall visa människosjälen dess väg? Skall
den gå till världen eller bort ifrån den? Hvad
skall man antaga och hvad förkasta?»
Serafim skrattar tanklöst och gladt:
»Inte förminskas eller förökas solens kraft af
att du bligar på himlen, Grischa lille, det skall
du inte oroa dig för!»
Jag både förstår Serafim och förstår honom
inte. Förargad frågar jag:
»Nå, men människorna, hvad anser du om dem?
Hvad äro de till för?»
Han rycker på axlarna och ler.
»Människorna? Det finns af alla sorter liksom
blommorna på marken. För clen blinde är också
solen svart. Och den, som ej med sig själf är
nöjd, har inte heller af Gud någon fröjd. Och
för resten är människorna ännu så unga af sig
— som Sascha bara är fyra år, ban än ej herre
heta får!»
Han hade liksom Savelko alltid munnen full
med ordspråk och strödde dem omkring sig som
äppleträdet sina blommor. Så fort man ställde
en allvarlig fråga på honom, kastade han genast
en massa ord öfver den, liksom man döljer ett
barns likkista under kransar och grönt. Han
retade mig med sin behändighet att sno undan, jag
blef ond, men ban bara skrattade, den satan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
