Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Ibland säger jag till honom i förargelsen:
»Du går ju bara och drifver, din odåga, och
äter andras bröd gratis!»
»Ja, här i landet», svarade han, »får ju den
svälta, som äter sitt eget bröd. Bonden säden
sår, men han den ej äta får. Och att jag inte
tycker om att arbeta, det är sant! Men jag ser
ju alltid, att af arbetet blir man trött, men inte
mätt, och att den som sofver, han äter. För
resten, Matvej, kan du gärna kalla tjufven för
bror, ty du går också i andras skor!»
Han narrade en alltid att skratta, när man
grälade med honom. Hans enkelhet gjorde, att
man fäste sig vid honom, och aldrig gjorde han
sig till, utan sade rent ut:
»Jag är ju bara ett litet kryp och gör ingen
för när med det, att jag tigger mig en brödbit
och äter upp den.»
Jag såg, att han var af samma sinnesart som
Savelko, och jag undrade, hur sådana människor
kunde bevara sitt ljusa lynne och sin glädtighet
genom lifvets stormar.
Serafim var mot Grischa som en klar vårdag
mot en höstafton, men de slöto sig närmare till
hvarandra än till mig. Detta sårade mig en smula.
Snart gåfvo de sig också af tillsammans, Grischa
beslöt att vandra till Olonets, och Serafim sade:
»Jag följer med honom, hvilar ut där en vecka
och ger mig så af till Kaukasus igen. Du borde
också gå med oss, Matvej, — får du röra på dig,
så finner du lättare, hvad du söker. Eller också
förlorar du det — och det är lika bra! Gud
gräfver man inte upp ur marken!»
Men jag kunde inte följa med dem, — just då
besökte jag dagligen botgöraren Mardari, och han
intresserade mig på det högsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
