Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
se upp mot himlen, men mörkret tryckte tungt
på min nacke, och jag kunde inte röra mig.
»Du skall bedja», sade ban. »Och jag skall
också bedja för dig.»
Så tystnade ban åter. Och en ängslig fruktan
lopp igenom mig och spred en iskyla i mitt bröst,
Efter en stund hviskade ban:
»Är du här ännu?»
»Ja.»
»Jag kan inte se dig. Nå, gå med Gud! Och
tvista inte!»
Jag gick helt sakta min väg. När jag kom
upp på jorden igen och inandades den rena luften,
blef jag som rusig af glädje, och det gick rundt
för mig. Jag var alldeles våt, som om jag varit
i en källare. Och ban, Mardarij, hade setat där
nu i fyra år.
Fem gånger hade jag blifvit befalld att besöka
honom, men jag teg alltjämt. Jag kunde inte tala.
När jag kom ner till honom, lyssnade ban och
frågade med en stämma, som tycktes ljuda från
andra sidan grafven:
»Hvem kom? Du som var här i går?»
»Ja, det är jag.»
Då börjar ban i afbrutna hviskningar:
»Du skall inte kränka Gud. Hvad är det du
vill? Ingenting göres dig ju behof. Brödbiten
kanske. Men att kränka Gud är en synd. Det
är af djäfvulen. Djäflarne, de lägga snaror för
alla. Jag känner dem, jag. De äro kränkta,
djäflarne. Och elaka. Elaka, för att de blifvit
kränkta. Därför skall man inte heller bli kränkt,
då liknar man djäflarne. Om de kränka dig, så
säg: Kristus frälse eder! Och gå så din väg.
Låt dem fara. De äro förgänglighet, allesammans.
Hufvudsaken är du själf. Låt dem inte taga din
själ. Göm den, så att de inte kunna taga den.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
